Kom på att det var väldigt länge sedan jag skrev ett blogginlägg, så jag bestämde mig för att kika in på min lilla blogg. Har inte skrivit något alls sedan i april. Trodde verkligen inte att det var så länge sedan. Fick sedan för mig att läsa igenom alla inlägg jag publicerat, och herre min gud vad deprimerande det var. Alla känslor, alla tankar, allting kom tillbaks när jag läste. Kommer ihåg varenda inlägg, varenda känsla, varenda tår jag gråtit medans jag skrivit.

 

Efter mycket velande bestämde jag mig för att ta bort allt, börja om på nytt. Det kändes alldeles för deprimerande att ha kvar allt, trots att det ändå är en sorts trygghet på något sätt. Nu är det i alla fall gjort. Kanske ångrar jag mig senare, men just nu känns det bra. Upptäckte dessutom att jag skrivit ut en hel del information och bilder som mina nära skulle känna igen på en gång om de hittade bloggen.

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget, så jag tar och avslutar här. Inte för att jag tror att någon läser en blogg som inte uppdaterats på drygt tre månader, men ändå.