needtobethin.blogg.se

needtobethin.blogg.se

needtobethin.blogg.se

needtobethin.blogg.se

needtobethin.blogg.se


Tar bort det här inlägget snart, så spread the word.. eller nåt, om ni känner för det alltså.

Kvarg med hallon, kaffe med mellanmjölk + ett ägg som fortfarande kokade när jag tog bilden. (+185 kcal)

Lunch: Lax med potatis och sås, isbergssallad, gurka, tomat (+427 kcal)

Lchf-kycklingpaj och sallad (+715 kcal)

Övrigt: Godis (+239 kcal)

Totalt: +1567 kcal

Kom inte ihåg att ta kort på allt, men en del i alla fall.

Frukost: Två skivor low carb-bröd med smör och ost på ena, smör och kokt ägg på andra. Samt en ostskiva med smör på... (+438 kcal)

"Lunch": En bit lchf-äppelpaj med vaniljsås (+392 kcal)

 

Middag: Kotlett med en kokt rödbeta, lite champinjon, isbergssallad och paprika, samt lite philadelphia-ost som jag la på efter att jag tagit bilden. (+317 kcal)

Ska börja ta kort på allt jag äter och lägga upp här, då kanske jag blir motiverad att äta mindre. Eller i alla fall att inte trycka i mig en hel chipspåse själv. Ni får påminna mig om jag glömmer bort, okej?

Har ätit en hel chipspåse själv. Nästan i alla fall. Åt lite mer än hälften igår tillsammans med en kompis, men det var nästan bara jag som åt, och nu har jag ätit upp det som blev kvar. Jävla äckel. Vet ju att att jag bara blir tjockare när jag håller på såhär. Fattar verkligen inte varför det ska vara så jävla svårt att sluta bara. Förut var det ju lätt. Jag bara struntade i att äta, ignorerade hungern och suget. Varför funkar det inte nu?

Ställde mig på vägen imorse. 57.1 kilogram. Lycka. Vägde 57.6 igår, alltså 0.5 kg ner på bara ett dygn. Öppnar shapeup-appen för att föra in vikten. Möts av gårdagens vikt: 56.7 kilogram. Hade alltså blandat ihop sifforna, och egentligen har jag gått upp i vikt. FML.

Fast ändå lite småroligt, om jag ska vara ärlig haha.

Nu fick ni även veta min vikt, känn er ärade... eller nåt.

Tjenare bloggen. Och alla fina människor som läser, som tyvärr inte är så många längre, men jag förstår att folk inte orkar läsa en blogg som aldrig uppdateras haha.

Vad har hänt sedan sist jag bloggade då? Inte särskilt mycket, har ätit lagom, ätit mycket, ätit lite, hetsat, börjat om. Ungefär som vanigt alltså. Men idag har det varit helt okej, har ätit för runt 1300 kalorier och känner mig nöjd med det. Tror jag. Alltså jag tycker att det är typ lagom, men jag vet inte om det verkligen är jag som tycker det eller om det är den sjuka delen som tycker det. Jag vet ju att det är kaloriunderskott, och att det egentligen är för lite, men tydligen funkar ju kroppen helt okej om man får i sig runt 1200 kcal eller mer, och dessutom har jag bara ätit bra saker, förutom en liten chokladbit jag fick av en kompis. Samtidigt vet jag att jag ibland går upp när jag äter såhär "mycket". Fast å andra sidan brukar jag gå upp när jag äter typ 500 eller mindre också. Min kropp vill helt enkelt inte ner. Och jag hatar den för det. För exakt ett år sedan vägde jag nästan 10 kg mindre än nu, och det gör mig nästan illamående att jag tillåtit mig själv att gå upp såhär mycket. Hela det här året har jag intalat mig att till hösten blir det bra, till hösten kommer du rasa i vikt. För det gjorde jag förra hösten. Och på något sätt har jag fått för mig att det är just hösten som gör det, att jag kan gömma mig i stora tröjor så att ingen ser hur jag blir mindre och mindre för varje dag. Att jag kan äta soppa hela tiden, "för det är så varmt och mysigt med soppa på hösten". Att jag kan promenera jättemycket utan att det är varken för varmt eller för kallt. Men egentligen behöver jag inte hösten, jag behöver ingenting. Om jag bara bestämmer mig kan jag göra det när som helst, var som helst, hur som helst. Om jag bara vill det tillräckligt mycket.

Nu kom jag av mig väldigt mycket från det jag egentligen skulle skriva, vilket var att jag just nu dricker cola zero och ska snart börja skriva på min svenskauppgift. Ska skriva en saga. Älskar egentligen att skriva, men tycker det är jättesvårt att skriva sagor. Kommer alltid in på sidospår och blir alldeles för djup, vilket kanske inte är så bra när man skriver sagor för barn, haha.

Fastan gick jättebra och jag fastade i tre dagar, vill jag skriva. Men det gör jag inte. För då skulle jag ljuga, och jag ljuger inte i bloggen. Nej, istället tänker jag berätta precis som det är... Fastade i ganska precis 23 timmar, då tyckte jag att jag varit duktig och tänkte ta lite köttsoppa (45 kcal/portion) och sedan fortsätta fasta. När jag gick ut i köket och skulle ta köttsoppan såg jag en underbar kycklinggryta i kylen. Tittade på den, luktade lite på den, tänkte att om jag ändå ska avbryta fastan kan jag väl äta något gott, för i ärlighetens namn så är inte köttsoppa sådär jättegott. Tog en liten portion som jag värmde i micron och började äta. Då högg monstret tag i mig, hungermonstret. Tog lite mer gryta, för att stilla hungern lite. Sedan lite mer. Och lite mer. En macka kan väl inte skada, tänkte jag. Eller två. Och man kan ju inte äta macka utan mjölk. Och man kan, om man heter A, inte äta macka utan att börja hetsa. Lite chips, lite glass, lite bulle, riskaka, banan, allt sköljs ner med mjölk. Det lägger sig skönt i magen i några minuter, innan det bär av mot toaletten. Lite spya också, kanske ni tänker nu. Men nej. Jag hann hejda mig i sista sekund, insåg att det inte var värt det. Att det inte var värt den äckliga smaken, såren i halsen och känslan av att kvävas av sin egen spya. Så jag gick tillbaka till soffan och försökte tänka på annat.

Det var min måndagkväll. Förhoppningsvis var eran lite bättre.